Text om odissi dans av Anette Pooja

SONY DSC Foto_Kwek-Kueng_Cheng

 

Vi har bett våra medlemmar att skriva om sig själva, sin dans eller projekt som de sysslar med just nu.

Anette Pooja, en av Sveriges ledande odissidansöser, har skrivit en intressant faktatext om odissi dans. Tack Anette Pooja för den! Vi kommer inom kort publicera ytterligare en till text av Anette Pooja om Theyyam dans.

ODISSI

Historia

Klassisk Odissidans härstammar från Orissa i östra Indien.

Orissa är en av Indiens vackraste regioner, rik på kultur och historia. Dansen är en av de äldsta och mest lyriska i hela Indien, både gudomlig, mänsklig, kärleksfull och passionerad. Arkeologiska fynd från gråttemplen i Bhubaneshwar vittnar om att den är från år 200 f.Kr. Dansen var ett viktigt inslag under rituella högtider och ceremonier, den blev ett andligt uttryck för hängivenheten för ett högre väsen. Kvinnor, Maharais, (storslagen kvinna) framförde ursprungligen dansen i de heliga templen inför gudsgestalten Jagannath i Puri tempel från 1200-talet. Endast gudsidolen, mahari och musiker fick närvara. Dansen blev en del av bönen som offrades med hängivenhet till den gudomliga prakten. Långt senare flyttades dansen ut till allmänheten. Då var det unga pojkar Gotipua, som klädde sig som kvinnor och dansade med akrobatiska avancerande inslag. Med sin rituella bakgrund flödar dansen av graciösa och stämningsfyllda former, vilka härstammar från djupet av tempeltraditionens källa. Budskapet är att upplysa åskådarna med andliga upplevelser. Förverkliga en visuell totalupplevelse genom sin andemening i samband med det förhöjda skulpturala formspråket. De skulpturala poserna är delvis hämtade från Konarks Soltempel. I skriftliga verk finner man noggranna illustrationer av karanãs, kroppsställningar. Den tidigaste avhandlingen är Natya Shastra, dansdramats avhandling nedtecknad av Bharata Muni. Mer renodlad för alla klassiska danser är samlingsalbumet Abhinaya Darpana av Nandikeshvara. Senare specialskrevs Abhinaya Chandrika, av Maheshvara Mahapatra, den fokuserar på studier av Odissidansens historia, teknik, skulpturala ställningar och repertoar.

Teknik

Teknikens tyngdpunkt ligger främst hos kroppens böjningar, en förhöjning av de geometriska formerna. Dessa är Tribhangi, treangel och Chouka, kvadrat. Hos tribhangi utgör kroppen tre böjningar av knä, bål och nacke. Vilket skapar en mild S form av kroppen. Det är just tribhangi som gör att många anser att Odissi är den mest graciösa dansen i Indien. Guden Krishna skildras oftast i denna hållning. Den andra vanliga positionen är Chouka. Här är vikten jämt fördelad, hälarnas mellanrum är en fot bred, fötterna pekar utåt sidorna. När benen böjs, pekar knäna utåt ovanför. Armarna är böjda likt en kvadrat, för att skapa en perfekt geometrisk vinkling och balans. Chouka förknippas med Jagannaths ställning. Tribhangi och Chouka är varandras motsvarighet, feminin och den senare maskulin. Teknikens fotarbete innehåller 10 olika träningsmoment med tribhangi, samt 10 st i chouka. Fötterna tränas att stampa i ett perfekt mönster, från 1-10 stycken stampar. Samtidigt följer fötterna rytmen i samspel med pakhawaj trumman.Inom den berättande dansen, abhinaya, förmedlar ansikte och ögon olika känslostämningar. I huvudsak talar man om nava rasa, de nio primära känslostämningarna. Varje ansiktsuttryck definieras i detaljerade minimala uttryck bhava. Ansiktet är känslornas förmedlare och språk. Speciell ögonträning görs i olika riktningar, ansiktsmuskelträning är till för att uppnå total kontroll. De 68 mudras, rot handgesterna, kan kombineras till en oändlighet. Det finns 46 st gester med en hand och 22 st med två händer. Sångtexten översätts till givna tecken med händernas hjälp. Från händer och fingrar flödar former och symboler som gestaltar texten.

Repertoar

Det inledande stycket Mangalasharam, är en åkalla. Dansaren stiger in på scenen med blommor i händerna vilka offras till moder jord och gudomen. Dansen prisar en av hinduismens gudar i sången, och avslutas med trikandi pranam tre stycken hälsningar, ovanför huvudet till gud, framför ansiktet till gurus och framför bröstet till publiken. Hos den tekniska dansen Pallavi, som betyder ’’blomma ut’’, är ragan utarbetad genom hela kroppens rörelse vokabulär. Armar, hand gester, ögonrörelser och det intrikata fotarbetet vävs ihop i ren symmetri med musiken. Pallavi börjar ofta långsamt och byggs upp till ett crescendo. Dans och musik utvecklas i komplexitet och skapar flertal mönster i tid och rymd. Dansaren tolkar skickligt dimensioner, av Taala rytmer och Laya hastighet.

Abhinaya, dans med berättelse. Ansiktsuttrycket förhåller sig till att beskriva historien och intar de olika karaktärernas känslostämning. De utstuderade handgesterna förhöjer texter ur episka verk och poem. Fotarbetet är också delaktiga men i mindre omfattning. Ibland följer en hel föreställning ett tema, ex. om den busiga guden Krishna som pojke, Ashtapadis kärlekshistorier från Geet Govinda om Radha och Krishna. Shiva Tandava i sina olika former eller en av modergudinnorna Durga eller Kali, etc. Den avslutande dansen Mokshya porträtterar föreningen med den högsta kraften, inom buddismen talar man om Nirvana. Dansaren hänger sig in i sfären av ren estetisk njutning för att förenas med den kosmiska själen. Vibrationer av ljudet ’’Om’’ upprepas och har som syfte att befria såväl dansaren som åskådaren från livshjulet.

Odissi idag

I vår moderna tid kan Odissi tolkas av vissa personer som exotisk dans. Men för de flesta bejakar den en pånyttfödelse av en forntid där innehåll och mening samt teknisk perfektion inte är att utesluta. Den symboliserar känslan av att dåtidens skulpturer fått liv. Den talar till oss på okända plan vi sällan mött i oss själva. Det preciserade rörelsespråket förefaller tidlöst, utifall man bortser från den fullvärdiga klassiska kostymen. Odissi låter ingen gå oberörd, den är en visuell totalupplevelse som speglar livets inre resa i mysteriet. Idag är Odissi en eftertraktad scenkonst världen runt. Berättelserna och myterna är lika aktuella för omvärlden idag. Texternas innehåll på sanskrit och ragans tonskala blir en förlängning av budskapets djup i samband med rörelsernas uttryck. Även om man inte förstår exaktheten i varje ord.

Anette Pooja

 

Leave a Reply

  

  

  

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>